små rutor av minnen

jag har så många små snuttar av olika tyger som inte räcker till nått men som jag ändå inte kan med o slänga. små minnen av farmor och släktingar från småland, favoritkläder med hål på knän och rumpa. ja, ni vet. men fula lapptäcken har jag INTE velat sy. det räcker att andra hålls med det, har jag tänkt. men så har jag hittat så många fina lapptäcken i olika bloggar på sistone att jag till slut övervann min motvilja och rädsla för dessa. och nu så har jag sytt mitt första egna. eller nåt i slöjden var man väl tvungen att göra, men första riktiga. (och troligen inte det sista, för trots några misstag och lite strul, så var det rätt kul...)


såhär blev det i alla fall. det ljusa tyget är från en duk som vi hade på ett vitt, runt korgbord hemma när jag var liten. det var kantat med duvblått band. i det rutiga med blommor i sydde mamma en klänning till min minsta syster. de andra vet jag inte riktigt ngt om, och det kanske är tur annars kunde det hela sluta i nån sentimental smörja.

det är ungefär lagom stort att ha i vagnen och stoppat med fleece. baksidan är av ngn slags flanell. väldigt mjukt. läste i ngns blogg om att hon lagt rutorna så att det inte skulle bli några diagonala ränder av samma tyg men när hon sen sydde ihop den så hade det blivit det ändå. jag försökte oxå lägga ett huller-om-buller-mönster och tog sen en bild på det. det var tur för på väg från sängen till symaskinen hann jag glömma bort nästan varenda gång fast att jag bara tog tre rutor i taget. (den observanta ser att det ändå inte riktigt blev som jag lagt dem från början...)

det enda som saknas nu är namnbandet. mina tog slut för ett tag sen och jag har beställt nya som borde komma vilken dag som helst nu. irriterande att gå o vänta. kan tex inte sy de näsduksfodral som mammas kollega beställt (!) eftersom jag syr på namnbanden först.