torsdag 28 maj 2009

gråmulet...

idag var en omtumlande dag. jag hade två samtal med upprörda, frustrerade och sorgsna människor. jag känner mig alltid så tafatt i sådana situationer. vad kan man säga till nån vars föräldrar är gamla och sjuka och omställningen från att ha varit liten och omhändertagen till att bli den som måste orka och bära känns svår att hantera? eller till en vars äktenskap går ikras och som är rädd att förlora sitt barn? jag vet inte. jag har inte själv varit med om det, jag fick inte lära mig det på utbildningen, jag är så liten.

jag hoppas att ett lyssnande öra och en tröstande kram inte är fel iaf.

....

nu har jag diskat klart och ska fortsätta lite på kaja nr 4. den ska svågerbarnet cykelprinsen få. har inte träffat honom än, till syster lillstrumpas stora förtret ("han är bara så liten en gång i livet, ni MÅSTE åka ner och se honom!") men när finns tiden med jobb, renovering, annat, blablabla...

snart ska jag lägga upp lite bilder, för en blogg utan bilder är tråkig. men just nu är den bärbara datorn så full med grejor att det inte får plats och den andra är ju fortfarande nerpackad, så det får nog bli en tur till mamma o pappa i helgen och tömma kamera och bränna på skivor. är mkt tacksam till bror raggsocka för kameralånet. tack, tack

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar